Fredagkväll, familjemyspys, förortsgemytlighet. Motivet är svensk tv-underhållning i sitt vanliga format; tävlande i musik där utslagningsmomentet är klimax. Blickarna skärps mot kvällens fokus, idolen som sjunger om hur Dreams are coming true för allt han är värd. De lättsaltade potatischipsen är de mest smakrika under hela kvällen.

Men scenen kunde lika gärna vara en annan. I samma förort, men i en lokal längre bort, går deltagarna hem från en givande predikan. En behaglig känsla av frid och lugn sprider sig i kroppen av att nu ha fått vägledning om livet från de religiösa berättelserna i skriften är oslagbar. Du vet precis hur du ska leva ditt liv! Med rätt vägledning vet du hur du ska göra - genom att följa manuskriptet vet du hur du kommer till paradiset.

De framgångssagor vi omgärdas av idag, skiljer sig inte särskilt mycket från religiösa historier. Likt hjärndöda zombies sondmatas vi med recept om hur vi går till väga för att komma till paradiset och bli lyckliga. Vi vill gärna tro att vi spelar huvudrollen i våra egna liv, men egentligen följer vi bara färdiga manualer för hur vi ska leva.  

Bli flickidolen alla avgudar. Banta och bli en ny harmonisk människa. Ditt hem kan få en extreme makeover. Hela du kan genomgå en total makeover! Det är inte vi som bestämmer över play-knappen till våra egna liv. Vi blir itutade att verkligheten är något du kan ta dig ur om du bara kämpar för det. Att bli En Lyckad Person är paradiset på jorden. 

Vad skiljer sig dessa berättelser från den totalt hjärntvättade tillvaro som religiösa fundamentalister lever i? Ingenting. Avguda guden, fasta din fasta, be dina böner, följ de rätta buden. Gör allt detta och du kommer till det eviga paradiset. Spelar det ens någon roll om det är Gud eller underhållningsbranschen som regisserar våra liv? Är vi inte lika likriktade allihop?

I verkligheten finns inte bara idol-ettor, utan också idol-tvåor. När ettan ylar på scen om hur Dreams are coming true, snyftar tvåan bakom scenen att Nightmares they do too. Ett bittert konstaterande som trots allt finns där, oavsett hur sockersöt idoldrömmen är. Då hjälper inte vare sig coacher eller religiösa vägledare. Tårarna är lika salta för det.