"Först trodde jag att jag kämpade 
för att rädda gummiträd, 
därefter trodde jag att jag kämpade 
för att rädda Amazonas regnskog.
Nu inser jag att jag kämpar för mänskligheten."
— Chico Mendes

På kvällen den 22 december 1988 sköts den facklige ledaren och miljöaktivisten Chico Mendes ihjäl utanför sitt hem i den amazonska delstaten Acre i Brasilien. Han hade just fyllt 44 år. Till dags dato har mordet ännu inte klarats upp, och alla de illegala skogsbolag, storgodsägare och plantageägare som haft intresse av Chico Mendes död har inte mer än misstänkts för delaktighet.

Chico Mendes var den fattige gummitapparen som enade en hel exploaterad yrkeskår inom arbetarpartiet PT och predikade miljömedvetenhet i en region där miljöfrågor snarare är en fråga som man förpassar till månens baksida än en viktig komponent i en växande global ekonomi. Många av de rättigheter, de tjugotal reservat avsedda för självförsörjande gummitappare och de autonoma ursprungsstammar som delstaten Acre i dag ståtar med är mångt och mycket resultatet av Chico Mendes modiga arbete och tröstlösa aktivism.

1988, efter den sista diktaturepokens fall, inleddes i Brasilien ett politiskt töväder, en uppbrytande process som ännu inte har nått Amazonas isolerade regioner. Men trots demokratins officiella återkomst var facklig aktivism ett mycket utsatt yrke. Storgodsägare, mäktiga gummibolag och regionala politiker hade alla ett gemensamt intresse av Chico Mendes tystnad. Mendes själv insåg att det bara var tidsfråga innan han skulle bli mördad. 

Kort innan han mördades beskrev han i ett brev sin dröm att se hela regnskogen bevarad. "Om ett sändebud från himlen kom ner och garanterade att min död skulle bidra till att stärka kampen skulle det vara värt det. Men erfarenheten visar oss motsatsen. Jag vill leva", skrev han.

20 år har gått sedan Chico Mendes mördades. I Amazonas minns man gummitapparnas och regnskogens förkämpe med vördnad och respekt. Urblekta planscher med hans odödliga leende pryder lokalförbundens väggar intill informationsblad om arbetares och kvinnors rättigheter. Lite längre bort förklaras det hur slaveri är förbjudet. I den här delen av världen är förhållandena, trots att det är 2008, sådana att mäktiga lokala och multinationella aktörer kan operera straffritt, utan omvärldens insyn.

En facklig medvetenhet har, med den sittande Lularegeringens stöd, vuxit sig stark i Brasilien, särskilt i fattigare områden. Mentaliteten som decennier av militärdiktaturer grodde fram kämpar allt fler för att fullt ut göra upp med. Lantorganisationen STR är verksamma i de flesta byar i Amazonas hjärta, samhällen belägna längs smala och svåråtkomliga flodfickor. Men trots de fackliga anbud och rättigheter som arbetarna har fått på pappret står de ofta öga mot öga med samma ekonomiska och politiska motståndare som förut; marknadens intressen hand i hand med politikens tafatthet kring den katastrofala sociala och ekologiska utvecklingen.

Lularegeringens nyligen utlovade räddningspaket för Amazonas lämnar en hel del obesvarade frågor efter sig. Hur ska regeringen lyckas reformera en så naturresursinriktad ekonomi till en ekologiskt hållbar på så kort tid? 70 procent av dagens avverkningskvoter ska nollställas inom en tioårsperiod, lovar regeringen, efter ytterligare alarmerande skövlingsrapporter och massiv kritik från expertisrum och miljöorganisationer. Lula har länge lyckats med sitt smidiga dubbelspel, att med ena handen lova krafttag mot skövlingen samtidigt som den andra, bakom ryggen, gör upp med ekonomiska krafter på ett sätt som tillåter marknaden att tränga än djupare in i regnskogen. Brasiliens ekonomi går på högvarv och Lula har ingen lätt uppgift att försöka uppfylla både miljöns och sina väljares krav på hållbarhet och bättre villkor.

Svaret finner president Lula kanske i att sända Chico Mendes mer än bara en tanke och ett tevesänt minnestal på 20-årsårsdagen av mordet. De sociala rörelserna i Amazonas måste i större utsträckning släppas in i samhällsutformningen. Brasiliens politiska vardag kantas alltjämt av en utpräglad social missväxt. Lula bröt själv den traditionen då han mot alla förväntningar blev president 2003. Men många är efter snart två mandatperioder besvikna på hur lite Lula i praktiken gjort för att fortsätta minska den traditionella maktsfärens inflytande på majoritetens bekostnad.

De rättigheter och villkor som Chico Mendes kvällen den 22 december för 20 år sedan fick sätta livet till för att placera på världskartan har i Amazonas isolerade terränger ännu inte helt infriats och integrerats. Om det vittnar den snedvridna jordägarfrågan och klimatet av hot och tystnad längs sojaplantager och avverkningsområden. Hans minne och bedrifter skakar om i omvärlden och ger ifrån sig ett eko som finanskriser, klimathot och toppmöten sällan vidrör: den gränslösa solidariteten.