Ända sedan konsumtionspredikanten och nyliberalen Johan Norberg i sin sagobok för vuxna, När människan skapade världen (efterföljaren till det gammelekonomiska testamentet, Till världskapitalismens försvar), hävdade att frihandel liksom en magisk maskin förvandlar gamla söndertrasade koftor och dylikt till nya fräscha produkter, har jag varit skeptisk till ekonomisk fundamentalism. Sådana ekonomiska resonemang bevisar, förutom att nyliberaler passar som sagoberättare, att ekonomin helt och hållet bortser från sociala förhållanden och miljöpåverkan i sina tabeller och prognoser.

Det är inte svårt att se likheterna mellan bokstavstroende kristna och nyliberala ekonomer. Båda menar att världens uppkomst och utveckling kan tolkas på ett sätt som inte lämnar särskilt mycket åt det mänskliga förnuftet. I ett samhälle där vi äntligen har förstått vikten av att tänka själva, vidga toleransens synfält och skilja oss från trångsynta gudsbilder, tycker vi att fundamentalistiska kristna är de okoolaste och mest bakåtsträvande som finns, medan vi låter fundamentalistiska ekonomer sprida sin smala finansiella förkunnelse över mänskligheten, som om de hade exklusiv tillgång till en definitiv sanning.

Så fort jag ser ett börshus brukar jag tänka på en konservativ frikyrka där det bedrivs någon form av otidsenlig framgångsteologi som tvingar människor att gå på nästan vilken placebo som helst. Ekonomin är en udda religion. Rikedomar en udda tro. Priset är en ganska udda Gud. Börsmäklare är de präster som mässar "köp" och "sälj" lika oklokt och kortsiktigt som när gubbpastorn predikar människoförakt i småländska nyhetstidningar. Dagens aktieindex är budord som sprids över världen med hjälp av olika nyhetsflöden. Att frälsa någon är att få den att konsumera ihjäl sig på något närliggande köpcentrum. Allt försigår i dollarns och eurons och den heliga tillväxtens namn.

Ekonomer kan vara jordens mest onödiga folk. Jag önskar att de inte behövde vara lika hushållsliga med personlighet och klädmode, men man känner faktiskt igen dem på en mils avstånd. De kör gärna runt i nya bilmodeller av BMW som tydligt signalerar att de inte har så mycket till övers för frisinnade resonemang eller problematiseringar av sin rättrogna verklighet. Vi ska lära oss att det är synd om oss andra som inte begriper att vi når frälsningen genom att andra människor lever och dör för vår marknads skull.

Bäst bikt och omvändelse uppnår den som överför alla sina sparade pengar till ett aktiekonto på banken. Men det är bara kronor och lögner. När kortsiktigheten i den nya religionen möter oss, när verkligheten knackar på dörren, finns det inte mycket troskapital att falla tillbaka på. Det går ju lätt inflation i bokstavstroendes teser. Då gapar ekonomins verkliga tomhet som en stor fet nolla på allas saldon och vi skyller krisen på varandra. Ändå dröjer det inte länge innan det fundamentalistiska evangeliet återigen skördar nya lärjungar på ett börshus nära dig.