Jag undrar om Le Corbusier vrider sig i graven nu eller vad han gör. I dagarna har det pågått en folkomröstning i hans hemland Schweiz om landet ska tillåta fortsatta minaretbyggen och svaret blev ett alldeles tydligt Nein, Non, No!

Schweiz har sedan länge varit ett föregångsland inom arkitektur. Ur den schweiziska myllan kommer bland andra Diener & Diener, Mario Botta, Peter Märkli och Annette Gigion & Mike Guyer. De senaste åren har schweiziska arkitekter som Peter Zumthor och Herzog & de Meuron, kammat hem arkitekturens nobelpris: The Pritzker Prize. 

Många nationalistkramare har ett hjärta som klämtar för kyrktorn, men stora obehagsklumpar i magen för minareter. Det är märkligt. Två nästan identiskt lika byggnader med samma funktion, nämligen att strö omkring sig ljud på helgdagar, men med den skillnaden att kyrktorn oftast är något högre. Det ena tornet symboliserar hemmavand trygghet, det andra symboliserar ett främmande skrämmande hot som kommer förgöra det schweiziska landskapet.

Och visst är det så, detta är en symbolfråga. Som alltid.

Den islamiska kulturens enastående arkitekturtradition i kombination med den schweiziska samtidsarkitekturen, har alla förutsättningar för att bli en lyckosam kombination. Vad som hade kunnat utvecklas till ett fantastiskt möte mellan traditioner av å ena sidan abstrakt och geometrisk konst och å andra sidan en helhetssyn på arkitektur och en finstämd känsla för materialen och platsens atmosfär.

Det schweiskiska nejet till minareter är ett fegt och löjligt beslut om en fullständig icke-fråga. Men det är knappast en dödsinjektion för kreativiteten. 

I folkomröstningsnejet står inget om att det inte går att bygga moskéer i traditionell schweizisk byggnadsstil, minareter som liknar kyrktorn eller moskéer som liknar något helt fjärde. Och samtidigt, vilket startskott för en spännande nyutveckling av moskéer av vår tid.

Tack Schweiz! Vilken vitamininjektion för kreativiteten!