Män är djur. I alla fall om man ska se till hur filmer och media beskriver män. Vår syn på kvinnligt har förändrats mycket under de senaste decennierna. Kvinnor har sedan länge avsevärt omdefinierat sin egen roll. Parallellt med det verkar vi få allt svårare att beskriva mannen utan att använda kritiskt negativa toner. Maskulinitet handlar i dagens berättelser mindre om hjältemod och mer om övervåld och patriarkalt förtryck.

Uppfattningen om att mannen härbärgerar något mörkt och farligt är gammal. I de flesta folksagor finns en demonisk manlighet representerad. I Rödluvan är det vargen som lurar i skogen när hon går till sin mormor. Den beräknande vargen symboliserar i sagan den destruktiva och sexuellt glupska maskuliniteten, vilken dock vägs upp av den goda och starka jägaren som räddar både Rödluvan och mormor ur vargens buk. Den onda manligheten besegras av den goda. Som när John Wayne besegrar den onda cowboyen. Detsamma gäller i Skönheten och odjuret där det goda och onda trängs i samma karaktär, det självföraktande Odjuret. I de gamla folksagorna finns ofta ett val mellan det goda och det onda. Något som är svårare att urskilja i dagens filmer.

I många filmer, till exempel i Sova med fienden (1991), finns det till skillnad mot i de gamla folksagorna inte någon dualitet mellan god och ond manlighet. Den onda mannen är maskulint handlingskraftig men destruktiv och utsätter kvinnan för det ena värre än det andra. I filmen söker sig den utsatta hustrun till den snälla gentlemannen för romantisk kärlek och beskydd. Men i samma utsträckning som hennes make är maskulin och våldsam är gentlemannen svag och mäktar därför inte med att göra något åt hennes situation. Riddaren med skinande rustning är här märkligt impotent med slokande svärd. Temat går igen i många nutida tv-serier och filmer. Cowboyen med den vita hästen verkar ha försvunnit medan odjuret lever och förökar sig.

Sagans demoniske mansgestalt har också en förförisk kraft. I filmen Bram Stoker's Dracula (1992) är Dracula en mystisk och viril karaktär i relationen till Mina men en fruktansvärd best när han konfronteras av Van Helsing och andra män. Detta tema finns också i Disney-versionen av Skönheten och odjuret (1991) när det stora uppbådet ledda av Gaston försöker lyncha Odjuret. Besten är i sin maskulinitet ett hot, inte bara mot kvinnan, utan också mot andra män som framstår som omanligt svaga i jämförelse.

I anknytning till denna allt vanligare syn på mannen finns motsatt trend i hur man beskriver kvinnor. En kvinna beskrivs ofta som om hon inte har någon egen styrka att förmå sig till ondska eller godhet. Därför brukade tidigare den bestialiskt onda mannen/besten motsvaras av en stark prins i skinande rustning. Men i många nutida berättelser och filmer är inte bara vissa, utan i princip alla män representanter för den patologiska maskuliniteten. Prinsen har på sin höjd kontrollerat det latenta våldet. I dessa filmer legitimeras de kvinnliga karaktärernas mordiska hämnd med att de utsatts för övergrepp av män, några exempel är: misshandel och våldtäktsförsök i Thelma och Louise (1991), incest och våldtäkt i Natural Born Killers (1994), påtvingad abort och mordförsök i Kill Bill (2003 & 2004), och misshandel, våldtäkt samt prostitution i Monster (2003). Den röda tråden är att det finns en manlig ursynd bakom dessa kvinnors hat och våld. Det finns knappt en enda film där en kvinnlig karaktär handlar ondskefullt utan att samtidigt ha den manliga ursynden som fondvägg. Den manliga besten spökar även i kvinnlig ondska med andra ord. En syn som även finns med i beskrivningen av verkliga händelser.

Ett exempel var medias beskrivning av när Robert Mochrie mördade sig själv och sin familj i Cardiff i Wales år 2001. Det spekulerades efteråt, utan belägg, att det kan gå så när en far inte kan hantera motgångar. Mannen blir då världsfrånvänd och skuldbelägger sin familj, alternativt vill skydda den genom att döda nära och kära. Enligt ”experter” kan detta beteende explodera helt utan förvarning (The Guardian 010502). Problemet ansågs av samma experter snarare ha ökat än minskat i dessa dagar när fäder engagerar sig mer i sina barns liv. Historien om Robert Mochrie är den om en patologisk maskulinitet med mord och död som latent möjlighet. I det här fallet var det ekonomiska motgångar och misslyckanden som agerade utlösare. Här ligger alltså vargen på lur igen, redo att svälja hela familjer. 

Maskulina förmågor och egenskaper á la John Wayne och Clint Eastwood är idag alltmer passé.  Istället för att representera hjältemod och faderskap är den typen av maskulinitet ibland snarare en påminnelse om patriarkal dominans över kvinna och barn. När dagens män betraktas som ”maskulina” är det därför ofta förknippat med fara, eller något man förkastar som förlegat. I reklamfilmer förlöjligas denna manlighet och framstår som något Don Quijote-likt. Maskulinitet har idag blivit nästintill synonymt med  enbart den klassiska onda sidan i sagornas värld och därför lurar den aggressiva vargen vart vi än ser. Hotet finns inom mannen, en latent våldsman och potentiell våldtäktsman. Hotet exploderar ibland med ond bråd död som resultat. Det är också därför pojkar och män måste vaccineras, genom skolning eller på annat vis, mot testosteron-förgiftningen de lider av. Den traditionellt maskulina mannen är hemlös i vårt senmoderna konsumtionssamhälle (Susan Faludi Ställd - sveket mot mannen (1999)). Det temat syns i Fight Club (1999) där frustrationen och rotlösheten bland filmens män leder till att de bildar slagsmålsklubbar. Problemet som beskrivs är en manlighet i kris, som inte vet vilket uttryck den ska ta sig..

Många har tryckt på att patologin i dagens manlighet främst har att göra med att flera generationer nu vuxit upp med känslomässigt och fysiskt frånvarande fäder. Den sedan 1970-talet höga skilsmässofrekvensen i Sverige gör att många pojkar (och flickor) växer upp utan en närvarande fadersgestalt. Det är därför extra viktigt att det finns positiva manliga förebilder att tillgå. De barn som blir känslomässig gisslan hos modern efter en skilsmässa riskerar att förfrämligas från mannen som istället blir en gestalt att rikta besvikelse mot. Sverige är det land i världen som allra mest verkar göra upp med fadern (GP 090414). Här beskriver vi våra fäder som elaka, alkoholiserade, frånvarande, våldsamma.

Frågan man ställs inför är var porträtten av män som både är maskulina och moderna finns? Eller är det kanske en motsättning som inte går att lösa? Var är vargen sjöng Thåström 1986, och även om det är oklart huruvida det är i själva den biologiska konstitutionen eller ute i den mörka parken vargen är så råder det i alla fall konsensus om vilket kön han har.